trädgårdsdrömmar

Den här veckan har jag varit volontär på en kongress om östeuropa-forskning som hålls vart femte år på olika platser runt om i världen. För mig som är van att jobba tyckte jag det var konstigt att vi hade så lätta arbetsuppgifter. De kan inte ens kallas för arbetsuppgifter utan snarare för småuppgifter. Vi är ansvariga för olika rum där det hålls presentationer och diskussioner av olika forskningsartiklar. Uppgifterna består av att kolla att alla som kommer in i rummen har sina namnbrickor vilket betyder att de har betalat avgiften för att få vara på kongressen. Sedan ska man se till att det finns vatten åt panelen (d.v.s. de som ska hålla presentationerna). Ja... det var allt. Förutom att man sedan ska finnas närvarande i numret ifall att det uppstår några tekniska problem (t.ex. att någon inte hittar sin power point presentation eller att en film inte går att visa) då man har den ytterst ansträngande uppgiften att gå till ett teknikrum och få hjälp av en tekniker. Ja, jag kan verkligen inte klaga. Visserligen så har jag lyssnat på en hel del meningslös forskning (till exempel om Foucault och dagisplatser i Ryssland under 1990-2009, får inte riktigt ihop kopplingen där men det var ju ett tappert försök). Men jag har också fått höra en hel del intressanta presentationer. Den bästa handlade om kvinnor och sport i Östtyskland. Den var lite skrämselfascinerande. Bla. så nämndes en kvinnlig kulstöterska vars kropp blev så förändrad av det dopingprogram hon tvingades genomgå att hon senare "blev tvungen" att byta kön till man. Detta väckte min nyfikenhet. Hur kommer det sig att man blir tvungen att byta kön för att kroppen förändras? Hon måste ju fortfarande ha kännt sig som en kvinna i huvudet? Eller råkade hon vara transsexuell redan innan och därför blev könsbytet en naturlig väg? Jag fattar ingenting förutom att det måste ha varit en otroligt jobbig process, och än jobbigare för att den pågick i rampljuset.

Förutom rikskuponger till goda luncher på stan har jag av snälla forskare fått en bok om förändringarnas Ryssland och en film om rysk feminism. Den senare blev jag särskilt glad över eftersom forskaren som gjort filmen i fråga först ville försöka sälja den till mitt universitet (detta efter att jag frågat var jag kunde få se filmen, tänkte att den kanske fanns på någon hemsida). Sedan verkade hon ha fått dåligt samvete för när jag kom till volontärrummet idag så hade hon varit där och lämnat ett exemplar till mig. Snällt! :) Jag vet, jag vet... jag är en nörd som tycker sånt är intressant. En gång berättade jag på en fest att jag hade varit på en föreläsning om polsk feminism och folk höll på att skratta ihjäl sig (i all välmening dock, det var inte elakt).

Men jag är definitivt inte den största nörden på kongressen. Det är så oerhört fascinerande att hur smal, specialiserad och knepig en persons forskning än är så finns det alltid någon som är djupt insatt och djupt engagerad i exakt samma ämne. Och som ställer någon jätteknepig fråga som bara forskaren och han/hon själv förstår. När forskaren sedan svarar och det fortfarande bara är dem som förstår frågan försöker alla andra akademiker i rummet att se ut som att dem också minsann precis förstår vad det är frågan om. Det är lite kungens nya kläder över det hela, mycket roande! Eller... så är det bara jag som inte förstår... :)