Ljuvliga pioner! forts.
I söndags fick jag en sista-minuten-impuls. Jag måste ju köpa en Festiva Maxima och plantera innan det var för sent! Som tur var gick min snälle sambo med på att åka till Ulriksdals handelsträdgård och sedan till kolonilottten för att plantera, trots det svinkalla vädret. Väl på Ulriksdahl fanns det inte många pioner kvar och jag var rädd att det inte skulle finnas någon Festiva Maxima. Men det fanns EN kvar! Plus att jag hittade en vit Shirley Temple, även den den sista. När jag kom till kassan visade det sig dessutom att det var halva priset. Snacka om turdag!
Vidare på kolonilotten planterade vi de två pionerna mellan ett miniatyr-äppelträd och jordgubbslandet. Sedan täckte jag med lite granris ifall att vintern blir kall. I vår ska jag snickra i ihop pionstöd och måla vita till alla fem pionerna.
HÖSTBILDER FRÅN ULRIKSDALS HANDELSTRÄDGÅRD:
Det var första gången jag var på Ulriksdal. Underbar handelsträdgård! Rekommenderas varmt!
DE NYA PIONERNA:
Festiva Maxima
Vit Shirley Temple
Vidare på kolonilotten planterade vi de två pionerna mellan ett miniatyr-äppelträd och jordgubbslandet. Sedan täckte jag med lite granris ifall att vintern blir kall. I vår ska jag snickra i ihop pionstöd och måla vita till alla fem pionerna.
HÖSTBILDER FRÅN ULRIKSDALS HANDELSTRÄDGÅRD:
Det var första gången jag var på Ulriksdal. Underbar handelsträdgård! Rekommenderas varmt!
DE NYA PIONERNA:
Festiva Maxima
Vit Shirley Temple
Kolonilott
Nu är cirkeln sluten, det har gått ett år sedan vi skaffade vår kolonilott. Den är på 130 kvm och vi var rädda att vi hade tagit oss vatten över huvudet. Särskilt jag var lite orolig eftersom jag aldrig hade haft med trädgårdsarbete att göra förut. Jag trodde att jag skulle tycka om det, men det kunde jag ju inte veta förrän jag provat.
Vi hade tur för lotten vi övertog hade en fin struktur och var välskött. Det var bara att bygga vidare på den struktur som den tidigare förvaltaren hade skapat.
Det har varit ett underbart år och jag kommer aldrig mer kunna vara utan trädgård. Det bästa av allt är att min sambo tycker likadant, vi trivs så bra med att vara kolonister.
Här kommer lite före och efter bilder!
FÖRE:
EFTER:
Vår lott tar slut vi krusbärsbusken
Ljuvliga pioner!
Innan vi skaffade kolonilott gick jag runt och drömde om vackra pioner. Eftersom de är så ljuvliga hade jag fått för mig att de måste vara hemskt svåra att odla. Men så när jag fått min egen lilla trädgård så insåg jag att drömmen kunde bli verklighet och gick och lånade böcker om pioner på biblioteket. Jag fick lära mig att om man planterar dem med omsorg och sedan har tålamod i ett eller två så kommer de att tacka en med underbara blommor år efter år. Visste du att en väletablerad pion kan klara sig i åratal utan skötsel?
Vi hade fått tillträde till vår lott i oktober och i november fick jag en sista-minuten-impuls att plantera ned pioner. Jag och min sambo åkte till Zetas där jag sprang omkring som i sjunde himlen. Där fanns massor av pioner och jag ville ha dem alla!! Men...jag hade redan innan besöket bestämt mig för mina absoluta två favoriter: en Duchesse de Nemours och en Sarah Bernhardt, d.v.s. säga fyllda doftpioner, i vitt respektive rosa. Tredje pionen på favoritlistan var (och är) en Festiva Maxima, men den var jag tvungen att vänta med. De inköpta dyrgriparna planterades i ösregn, ner skulle de så fort som möjligt. Några veckor senare köpte jag också en oidentifierad stackars pion för halva priset på Plantagen, kunde inte låta bli... men jag hade inte så stora förväntningar på den.
I våras tittade alla tre pionerna upp. Duchesse de Nemours gjorde ett undantag och fick tre små blomknoppar. Jag hade läst att man första året, om pionen får knoppar, måste ta bort dem. Detta för att busken ska lägga energin på att växa till sig och inte på att blomma. Men jag sparade en knopp, jag hade inte hjärta att ta bort den.
Nu går jag och längtar efter att få se alla pionerna blomma i vår. Särskilt den på plantagen är jag nyfiken på. Det är ju först när blommorna kommer som jag får veta vad det är för en.
Njut av bilderna!
Så här såg pionerna ut när de tittade upp i våras
Första knoppen på min Duchesse de Nemours
Knoppen slår ut
Hoppas min Sarah Bernhardt blir så här fin en dag!
Festiva Maxima, den tredje pionen på min önskelista. Skall förhoppningsvis införskaffas i veckan och planteras i helgen.
Vi hade fått tillträde till vår lott i oktober och i november fick jag en sista-minuten-impuls att plantera ned pioner. Jag och min sambo åkte till Zetas där jag sprang omkring som i sjunde himlen. Där fanns massor av pioner och jag ville ha dem alla!! Men...jag hade redan innan besöket bestämt mig för mina absoluta två favoriter: en Duchesse de Nemours och en Sarah Bernhardt, d.v.s. säga fyllda doftpioner, i vitt respektive rosa. Tredje pionen på favoritlistan var (och är) en Festiva Maxima, men den var jag tvungen att vänta med. De inköpta dyrgriparna planterades i ösregn, ner skulle de så fort som möjligt. Några veckor senare köpte jag också en oidentifierad stackars pion för halva priset på Plantagen, kunde inte låta bli... men jag hade inte så stora förväntningar på den.
I våras tittade alla tre pionerna upp. Duchesse de Nemours gjorde ett undantag och fick tre små blomknoppar. Jag hade läst att man första året, om pionen får knoppar, måste ta bort dem. Detta för att busken ska lägga energin på att växa till sig och inte på att blomma. Men jag sparade en knopp, jag hade inte hjärta att ta bort den.
Nu går jag och längtar efter att få se alla pionerna blomma i vår. Särskilt den på plantagen är jag nyfiken på. Det är ju först när blommorna kommer som jag får veta vad det är för en.
Njut av bilderna!
Så här såg pionerna ut när de tittade upp i våras
Första knoppen på min Duchesse de Nemours
Knoppen slår ut
Hoppas min Sarah Bernhardt blir så här fin en dag!
Festiva Maxima, den tredje pionen på min önskelista. Skall förhoppningsvis införskaffas i veckan och planteras i helgen.
